Dykpark Vättern

Dykpark Vättern

Välkommna till Dykpark Vättern!

Här kommer du kunna läsa om ett pågående projekt som startade i början av 2008. Vår vision är att kunna starta en dykpark i Vättern med vraket Eric Nordevall som huvudattraktion. De flesta av våra inlägg kommer att handla om just Eric Nordevall eftersom det vraket kräver mest arbete.

Eric Nordevall är belagd med dykförbud sedan 1999 och vår förhoppning är att kunna lyfta förbudet så att dykare åter kan besöka henne.

Vi kommer regelbundet uppdatera sidan med framgångar och bakslag allt eftersom projektet fortgår.

Trevlig läsning!

En lång sammanfattning

Eric NordevallSkapad av Erik Rådström 2011-03-06 16:22

Starten på ett långt projekt

I början av 2009 så föddes de första tankarna om en dykpark i Vättern. Jag (Erik Rådström) hade läst en artikel om hur flera parter hade börjat forma en dykpark i Dalarö.

Några av vraken var belagda med dykförbud precis som Eric Nordevall. Lösningen på detta var att man bildat kulturreservat kring vraken.

Genom detta gjorde man det möjligt för dykare att besöka vraken. I ett kulturreservat kan man gå in och sätta regler utefter de förhållanden som råder på platsen och även beroende på hur vraket ser ut.

I grunden så är det fortfarande förbud för dykning på vraken men beroende på vilka regler man bestämmer för platsen så kan man tillåta dykningar med till exempel godkända guider eller under förutsättningar som fungerar för just det vraket.

Jag började undersöka om det skulle vara möjligt att göra detta i Vättern och kring Eric Nordevall.

Dykaren Peter Svensson hade tidigare besökt vraket i ett tidigare projekt under 2000-2001 där de dokumenterade i samarbete med Forsviks Varv.

Peter berättade hur de hade gjort när de sökt tillstånd tidigare och vilket samarbete de hade för att kunna få tillståndet.

När ett vrak är belagt med dykförbud så finns det egentligen ingen laglig möjlighet att dyka på vraket Om inte det är i samband med en arkeologisk dokumentation.

Under tidigare tillstånd hade dykarna samarbetat med Forsviks Varv som bygger en replika av Eric Nordevall. De är beroende av dokumentationen från dykarna eftersom det inte finns några ritningar att tillgå under nybygget.

Som ett första steg i projektet kontaktade jag Forsviks Varv i tron om att det skulle vara lätt att ta upp ett samarbete inför ett nytt projekt. Det visade sig vara allt annat än lätt. Under tidigare projekt hade de blivit lovade bilder och dokumentation de aldrig fått.

Det hade gått så illa att de fått köpa ut dokumentationen från Länsstyrelsen och när de fick den så var det 17sekunder brus på ett band.

Projektledaren i det tidigare projektet hade inte lämnat det material som han skulle vare sig till Forsvik eller Länsstyrelsen.

Under ca 6 månader jobbade jag upp relationen med Forsvik så att han fick förtroende att samarbeta med dem under ett nytt projekt.

Om ni någon gång själva drar igång ett projekt, var noga med att lämna in och slutför allt ni tar på er. Det ni inte slutför drabbar alltid de som kommer efter.

Vid samma tid kontaktades också Länsstyrelsen för att få veta hur ansökan skulle se ut och vad som krävdes för att bilda en dykpark i Vättern.

Första handläggaren jag blev tilldelat talade om att ”detta nekar vi av ren principsak”. Det var inte riktigt det svaret jag hade förväntat sig så han ifrågasatte inställningen och veckan där på hade ärendet blivit överlämnat till en ny kollega på Länsstyrelsen.

Jag fick kontakt med den nya handläggaren precis innan han skulle in på ett möte och vi gjorde upp ny dag vi skulle ta upp kontakten. Detta var det sista jag hörde från honom. Under en månad jagade jag honom via telefon och mejl utan att få kontakt. En dag fick jag ett mejl där det stod att ytterligare en ny handläggare hade blivit tilldelad mitt ärende.

Den nya handläggaren var Bertha Amaya. Hon är idag fortfarande handläggare i ärendet och har varit en mycket viktig del i att projektet ens startat.

Bertha var ny som mig när det gällde ansökningar på vrak med dykförbud, under hela processen har vi fått hjälpa varandra att få fram information från Forsvik och SMM om hur tidigare ansökningar gått till.

I denna process så började också kontakten med SMM (Sjöhistoriska), jag fick kontakt med Andreas Olsson som hjälpte oss får fram uppgifter om tidigare dykningar men hjälpte oss även med grunden för att komma vidare med dykparken.

Han har idag lämnat över till sin kollega Pernilla Flyg som är en av huvudpersonerna i Dalarö dykpark.

Det har varit många samtal och möten efter detta och drygt 1½år efter att jag började så hade jag äntligen fått första tillståndet att besöka Eric Nordevall.

De första dyken skulle lägga grunden för hur resterande projekt skulle utföras. Vi skulle skaffa oss en uppfattning om vrakets nuvarande skick och även en helhetsbild för att kunna planera en omfattande dokumentation som krävs för att bilda ett kulturreservat och senare en dykpark.

Första dykdagen

Vi hade siktat in oss på att dyka en helg i Oktober, allt verkade lovande och vi trodde att tillståndet för dyken skulle vara klart i god tid.

Det började närma sig helg och vi hade fortfarande inte fått klart tillståndet, Länsstyrelsens jurister skulle titta igenom det och godkänna innan vi fick ett OK.

Vi hade dykare som skulle komma från Gotland, Uppsala, Västerås, Norrköping, Örebro och Söderköping så vi behövde ha lite framförhållning för att få ihop allt med transporter och boende för helgen.

Onsdagen gick och på torsdag hade vi fortfarande inte fått klart tillståndet. Vi hade mer eller mindre blåst av allt när det äntligen blev klart på fredag. Nu var det så tätt inpå att Gotlänningarna kunde inte komma över och killen från Uppsala hade planerat in annat.

Övriga kunde fortfarande men det blev mer jobb med att få ihop allt, fredagskvällen blev lång.

Vi möttes upp i Tegelviken i Motala på lördagsmorgonen för vidare färd ut till vraket.

På plats möttes vi upp av lokalpress som gärna ville skriva några rader om projektet och vad vi hade för planer.

Vi kom ut till vrakplatsen senare än vi hade tänkt och det tog tid att hitta vraket. När vi väl hittade det så slängde vi i linan med blyplättar som skulle användas som ned och uppstigningslina.

Klockan var redan två på eftermiddagen och vi insåg att vi bara skulle hinna med ett dyk den dagen.

Vi var 7 dykare som hade en lång lista med saker som skulle hinnas med under helgens två dykdagar.

Detaljer som skulle fotograferas och mätas, material som skulle fastställas och skicket på vraket skulle jämföras med tidigare dokumentation.

Foto: Anders Engman

Vi kom ner på vraket och sikten var jätte dålig för att vara Vättern, vi såg 3-4m framför oss och alla bilder från dag ett blev i stort sett skrot. Vi lyckade mäta flera detaljer och såg även indikationer på förändringar i skicket av vraket men vi var långt ifrån nöjda med vad vi hunnit med.

Vi hoppades istället på dag två.

Foto: Rikard Godlund

Media

Väl iland så möttes vi åter igen upp av lokalpressen, denna gång av en annan tidning. Reportern hade stått och väntat på oss länge i hamnen och var sliten. Innan jag ens han kliva av båten så började han ställa frågor och jag försökte hejda honom lite tills jag kom av båten. Jag skulle lasta av alla grejer från båten och vi försökte skynda oss så vi fick sova några timmar innan vi skulle tillbaka igen. Jag hade inte svarat på några frågor men när han frågade om vi sett indikationer på otillåtna dykningar så svarade jag, JA. Reportern tog några bilder och pep iväg, sen såg vi honom inte mer och han fick ingen intervju.

På söndagen på väg ner till hamnen igen så möttes vi av dessa löpsedlar i Motala.

Foto: Erik Rådström

Det var roligt till en början och vi skrattade åt det men det har också ställt till en del problem för oss. Några personer hörde av sig och undrade varför vi plundrade vraket efter att de sett löpsedlarna. Hade man bara läst tidningen så hade det stått att vi upptäckt otillåtna dykningar och inte att det var vi som gjort otillåtna dykningar och plundrat vraket.

Media är en viktig del för oss att synas men de kan också ställa till problem om man inte tänker sig för vad man svarar. I fortsättningen så kommer ingen svara på något innan man är helt klar med att lasta av båten eller vad man än gör.

Andra dykdagen

Under natten hade fyra av sju dykare blivit sjuka så vi var bara tre som kunde dyka. Vi hade lyckats övertala en av sjuklingarna att köra båten så vi tre kunde dyka samtidigt.

Vi kom ner i bra tid till hamnen och fick i båten snabbt. Alla grejer var lastade i båten och vi gick till bilarna och bytte om till våra dräkter.

När vi kommer tillbaka till båten är den fylld med vatten! Det hade gått lite för fort att få i den så vi hade glömt bottenpluggen.

Vi fick skopa ur båten i nästan en timme innan den gick att dra upp på släpet igen för att tappa ur det sista av vattnet. Innan vi var startklara igen var det eftermiddag och det blåste mycket mer än dagen innan.

Första dagen tog det 15min ut till vraket men på grund av blåsten denna dag tog det en timme extra.

Återigen insåg vi att det bara skulle bli ett dyk. Vi var bara tre som skulle dyka den dagen och alla dök CCR, vi bestämde att vi dubblade botten tiden och gjorde två dyk i ett för att överhuvudtaget kunna hinna med att bocka av alla punkter på vår lista om vad som skulle mätas och dokumenteras.

Vi kom ner på vraket och sikten var mycket bättre än gårdagen! Vi arbetade oss metodiskt igenom alla våra uppgifter, jag filmade, Anders fotograferade och Håkan mätte de delar som Forsvik ville ha mått på.

Jag började med att filma ankarspelet och arbetade mig vidare runt fören. Detaljerna är helt otroliga, färgen sitter kvar på många ställen efter 155år på botten! Efter 5min nere på vraket så började jag få problem med att min mask läckte in vatten. Jag hade några dyk tidigare bytt till en neoprenrem och efter det har jag haft lite småstrul med att den suttit för hårt eller för löst och därför läckt lite, en gummirem är lite mer förlåtande eftersom den flexar. Jag trodde jag hade samma problem denna gång så jag tömde lite då och då. Efter att ha krånglat med det i 20min så började det rinna in mer och mer och jag fick tömma mer ofta. Jag tecknade till Anders att hålla koll på mig när jag ställde ner kameran och skulle rätta till masken. Så fort jag tog i den så släppte hela masken från ansiktet och fylldes med vatten. Då simmade Anders fram och jag känner hur han drog bak maskremmen åt mig. Tydligen hade remmen varit helt lös och min mask hade bara suttit fast i kanten på huvan.

Foto: Anders Engman

Foto: Anders Engman

Vi fortsatte sedan akter över och filmade, fotade och måttade detaljer på vraket. Vi han med allt vi skulle innan vi lämnade vraket.

Efterarbete

Efter dyken har vi sammanställt allt material och skickat in det till Forsvik, Sjöhistoriska och Länsstyrelsen.

Genom vår dokumentation har vi kunnat få fram detaljer på vraket som Forsvik inte hade sett från tidigare bildmaterial och video, bland annat så försedde vi dem med mått på överbyggen men också av slump så filmade jag en kopparlist som var bockat över kanten längs med hela kanten vid nedgångarna till hytter och lastrum.

Vi har också fått möjlighet att jämföra våra bilder med gamla och kunnat se hur vraket förändrats genom åren men också bevis på att otillåtna dykningar skett.

Allt material vi har använder vi nu i planeringen inför framtida dykningar och vi kan även genom dem börja planera om vad som behöver göras med dykplatsen i sig för att kunna underlätta och motverka att vraket bryts ned på grund av dykare som eventuellt får besöka vraket.

Fortsättning

Just nu så slutför vi de sista detaljerna med den nya ansökan för kommande dykningar för att kunna slutföra projektet.

Att bilda ett kulturreservat runt vraket kräver mycket arbete och det finns inget klara linjer för exakt hur man ska göra eftersom det är ett försök att modernisera våra gamla dykförbud.

Det är inget som säger att detta är det bästa sättet men idag är det den enda idén som vi i gruppen tror på och vi hoppas kunna göra det samma med Eric Nordevall i Vättern.

Vi fortsätter jobba för att öppna Eric Nordevall för dykning och för en dykpark i Vättern. Hoppas ni läser vidare och stöttar vårt arbete!

  • Kommentarer(0)//www.dykparkvattern.se/#post0